Karel
— Rannsóknarvettvangur rímna
opin leit
orð byrjar á
orð endar á
nákvæmlega
mörg orð: öll
mörg orð: amk eitt
lok vísuorðs
Fletta
Lemmata
|
Textatengsl
|
Ordbog
β
Hyndlu rímur
— 3. ríma (Afhent)
—
Steinunn Finnsdóttir
Lemmata
|
Textatengsl
umgjörð
ríman
1
.
Formáli
Af sagnar landi sendi ég yður Sigtryggs minni;
þetta er nú í þriðja sinni.
Skoða...
2
.
Formáli
Frosta liðið fer nú tregt, því fyrr var lúið;
næsta er það til nauðugt knúið.
Skoða...
3
.
Formáli
En formaðurinn fanginn er í fíflsku dróma,
klifra vill á knerinn Óma.
Skoða...
4
.
Formáli
Óma duggan ónýt er í orða tali
að sveima fram á svana dali.
Skoða...
5
.
Formáli
Þeir, sem hafa lag og lyst á ljóða smíði
og gylla það með góðri prýði,
Skoða...
6
.
Formáli
ég bið þeir henni leggi lið, svo land hún finni
og rati ei slys á reisu sinni.
Skoða...
7
.
Formáli
Gumar þeir, sem góðra dyggða gáfur næra,
til betra vegar flest allt færa.
Skoða...
8
.
Formáli
Af hinum varla heimti ég það þeir hug sinn teppi,
meðan afglappa ég orðum sleppi.
Skoða...
9
.
Formáli
Brag minn eignist börnin góð með bögum téðan,
siðlát, kyrr þaug sitji á meðan.
Skoða...
10
.
Formáli
Af mér skulu eignast kaupið, ef þaug þegja,
og fremd þeim nokkura fyrir segja.
Skoða...
11
.
Formáli
Siðug eiga sína æsku svo að ala:
vinna hvorki vont né tala,
Skoða...
12
.
Formáli
alla morgna, er þaug vilja upp sig hressa,
sífellt guð sig biðja að blessa.
Skoða...
13
.
Formáli
Með hófsemi hvörn dag skulu holdið næra,
iðka gott og ávallt læra.
Skoða...
14
.
Formáli
Yfirmönnum eiga hlýðni ætíð veita
og öngvan mann til reiði að reita.
Skoða...
15
.
Formáli
Því óefað mun upp skera hinn elli þjáði,
er æskan niður áður sáði.
Skoða...
16
.
Formáli
Lifi í friði börnin blið, so blessun finni;
mál er komið, að mansöng linni.
Skoða...
17
.
Formáli
Börnin eru boði minu búin að hlýða;
að þér vík ég nú, þorngrund fríða.
Skoða...
18
.
Formáli
Þulins læt ég þóttu gamminn þér að renna;
þú varist dæmin vondra kvenna.
Skoða...
19
.
Formáli
Hef ég ekki hugvit til né hyggju losta
fram þér setja fleiri posta.
Skoða...
20
.
Ríman
Ýtar stigu á Ægis hest og eikin skjalda;
hún nam voðum hátt upp tjalda.
Skoða...
21
.
Ríman
Sagðist allvel sætan fróð um svana brunna
stafna jórnum stýra kunna.
Skoða...
22
.
Ríman
Bana rannur báru mergð með brjóstum velti;
Ránar meyjan rekka elti.
Skoða...
23
.
Ríman
Dægur þrjú nam dælu hindin drengjum renna,
þar til borgar turna kenna.
Skoða...
24
.
Ríman
Borgar fólk sér báru hundinn bruna að framan;
með öðling glöddust allir saman.
Skoða...
25
.
Ríman
Sjóli vill nú sína dóttur sjálfur finna í
og henni sannar sagnir inna.
Skoða...
26
.
Ríman
Gramur þóttist gleði finna geðs um akur;
kóngurinn varð þá kríkavakur.
Skoða...
27
.
Ríman
Kæra finnur kyrtla sól og kveðju téði;
hún því tók með hryggvu geði.
Skoða...
28
.
Ríman
Án biðlundar öðling sagði auðar Gefni,
að kæmi hér sitt konuefni:
Skoða...
29
.
Ríman
„Girnst þú að leggja góðan hug á gullskorð mæta;
þína lukku það mun bæta.“
Skoða...
30
.
Ríman
Af hrelldu anzaði hringa skorðin hyggju minni:
„Það verður í seinna sinni.
Skoða...
31
.
Ríman
Þanka mínum þar gjöri ég svo þrátt til renna:
augun ber hún illra kvenna.
Skoða...
32
.
Ríman
Árla í myrgin eg leit þessa auðar Gefni,
óspökum ég sá í svefni.
Skoða...
33
.
Ríman
Upp á land reið ösku klár svo ógna grimmum
með yfirlit so geysidimmum.
Skoða...
34
.
Ríman
Ættina hennar yður vil ég, öðling, segja;
hirði ég ekki þar um þegja.
Skoða...
35
.
Ríman
Hundvís jötunn í hellir bjó með hamra skessu;
hann er faðir að flagði þessu.
Skoða...
36
.
Ríman
Aðtekt sú sér allvel þótti auðgrund hæfa:
með háðung gjörði hún hann að svæfa.
Skoða...
37
.
Ríman
Vildi ei lengi vera ein, því við því hryllti;
yðar vegna þangað villti.
Skoða...
38
.
Ríman
Vildi hingað víf sig flytja virða láta,
ærulaus í allan máta.“
Skoða...
39
.
Ríman
Hann kvaðst ekki vilja þá af auðgrund heyra
um sá hálfu orði fleira.
Skoða...
40
.
Ríman
Reiður þaðan rekka drottinn réð burt vitja,
hana bað þó heila að sitja.
Skoða...
41
.
Ríman
Öngva trú nam öðling leggja á orðin svanna;
það hans vildi þankinn banna.
Skoða...
43
.
Ríman
Bylgju faðir borða haukinn bar að landi;
glaður stóð þá gramur í sandi.
Skoða...
44
.
Ríman
Báða arma breiddi á móti blíðu sprundi;
til öngra harma milding mundi.
Skoða...
45
.
Ríman
Hilmir sjálfur heim til hallar hringþöll leiddi
og veglega til veizlu greiddi.
Skoða...
46
.
Ríman
Sína ætt þá segja biður seima þöllu,
so ljóst það væri liðinu öllu.
Skoða...
47
.
Ríman
„Því ófróður um efni þettað er ég næsta;
hún mun þó hin hefðarstærsta.
Skoða...
48
.
Ríman
Svo minni dóttur megi ég það í meining sanna;
hún gat þú mundir góðra manna.“
Skoða...
49
.
Ríman
„Þinni dóttur,“ þorngrund sagði, „þörf er stærri
að geta sinni gæfu nærri
Skoða...
50
.
Ríman
en bakmæli sín berast láta brúðum góðum,
ókenndum hjá þessum þjóðum.
Skoða...
51
.
Ríman
Vit og manndyggð vantar þá,“ kvað vefjan tjalda,
„sem mig einskis háttar halda.
Skoða...
52
.
Ríman
Seggir nefna Surt minn föður,“ seims kvað eyja;
„má hann flestum meiri segja.“
Skoða...
53
.
Ríman
„Því var tiggja trölls nafn gefið,“ talaði gramur,
„hafi hann verið sómasamur?“
Skoða...
54
.
Ríman
Reiðast tók nú refla skorð við ræðu þessa,
tók nú sjónar hjól að hvessa:
Skoða...
55
.
Ríman
„Heyr eg þið viljið heiðurinn minn í huga níða,
hvör hæstur rís um heiminn víða.
Skoða...
56
.
Ríman
Hjá óþokkunum engin þörf er oss að sitja;
eigna minna eg skal vitja.
Skoða...
57
.
Ríman
Ker ég, að verði kalls og háð af komu minni,
dögling, þér og dóttur þinni.
Skoða...
58
.
Ríman
Einhvör segir auðnan þín hafi ofan hrapað
og góðs þú hafir grips von tapað.“
Skoða...
59
.
Ríman
Gramur segist gamanyrði gjöra að mæla:
„Yður vil ég í öngu kæla.
Skoða...
60
.
Ríman
Fullkosta mér fljóðið er, því fremdar stærri
munu sprundin fast nú færri.“
Skoða...
61
.
Ríman
So leggst málið milli þeirra mætra granna;
fastnar kóngur falskan svanna.
Skoða...
62
.
Ríman
Veizlan stóð með virðing rétt, sem visir hlýddi;
hana manna mergðin prýddi.
Skoða...
63
.
Ríman
Signý ekki sást í hallar sætum inni,
út í skemmu sorgar sinni.
Skoða...
64
.
Ríman
Dögling býður dýrust þangað drengjum minni
dyggri að færa dóttur sinni:
Skoða...
65
.
Ríman
„Minnar brúður skuluð skál og skenkja svanna,
ár svo gleðjist elda Nanna.“
Skoða...
66
.
Ríman
Trúir þjónar tumgrund orðin. tiggja sögðu
og út fyrir henni efnin lögðu.
Skoða...
67
.
Ríman
Hún kvaðst ekki mundi þegar að því sinni
drekka óþekkrar drósar minni.
Skoða...
68
.
Ríman
„Hef ég þann grun,“ svo hýrust mælti hringa brekka,
„að seinna mun mér sjálf til drekka.
Skoða...
69
.
Ríman
Ég mun verða að þiggja þá, þó þóknist varla,
örm sem gjörir að mér halla.“
Skoða...
70
.
Ríman
Þegnar viku frúnni frá að þengils ráðum
og hennar þakkir báru báðum.
Skoða...
71
.
Ríman
Aðra ræðu öðling tók nú eftir þetta;
þar af öli menn sig metta.
Skoða...
72
.
Ríman
Gramur kvaðst ætla geysifé með gripum fínum
dyggða mági að senda sínum:
Skoða...
73
.
Ríman
„Og öngvan skal ég óvirtan þann eftir skilja,
gullaðs þöll, sem gjörir þinn vilja.“
Skoða...
74
.
Ríman
„Föður minn,“ kvað falda þöllin, „frægðin styður,
þinna gjafa þarf ei viður.
Skoða...
75
.
Ríman
Vantar ekki vísir neitt af veraldar sóma,
bitur sverð né báru ljóma.“
Skoða...
76
.
Ríman
Þengil latti þessum ráðum þanka skjótum,
vissi hún allt af efnum ljótum.–
Skoða...
77
.
Ríman
Leiðist mér um lofðungs hófið ljóð að banga;
seint vill það á söguna ganga.–
Skoða...
78
.
Ríman
Ýtar litu Ægis hest af öldum drafna
bruna inn til borgar hafnar.
Skoða...
79
.
Ríman
Þegnar gengu Þórs á móður þegar að stundu;
komumenn svo kónginn fundu.
Skoða...
80
.
Ríman
Fyrir buðlung bragnar þessir bréfin lögðu,
þaug sem Dag kóng dauðan sögðu.
Skoða...
81
.
Ríman
Signý átti silfur og lönd með sáðum Kraka
eftir þengil þann að taka.
Skoða...
82
.
Ríman
Sagðist gramur sjálfur byrja soddan ferðir
að rétta út þær ráðagerðir.
Skoða...
83
.
Ríman
Lofðung spurði lymsku hlaðin lindin þráða:
„Skal eg þá ekki öllu ráða,
Skoða...
84
.
Ríman
ef til dauða, dögling, kann þinn dvína kraftur,
svo komir þú hingað aldri aftur?“
Skoða...
85
.
Ríman
„Einn part þriggja eigðu af því, sem eftir stendur,
en Signýju dæmist hitt á hendur.“
Skoða...
86
.
Ríman
Vísirs orðin víf nam reiðast við í hljóði
og saman illu safnar blóði.
Skoða...
87
.
Ríman
Sjóli vill nú sína dóttur sjálfur finna
og þessar fréttir fljóði kynna.
Skoða...
88
.
Ríman
„Við mína drottning máttu þér á meðan una.“
Svo ræddi tærir Temsu funa.
Skoða...
89
.
Ríman
Öngvu gat þá auðgrund gegnt fyrir ekka sárum;
hún sældaði niður tíðum tárum.
Skoða...
90
.
Ríman
Hilmir líka af hvarma stóli hörmum renndi,
í brjósti til um barn sitt kenndi.
Skoða...
91
.
Ríman
Hilmir kvaddi hringa Bil með hreysti skaptur,
heil bað skyldu hittast aftur.
Skoða...
92
.
Ríman
Eftir þetta ýtar stigu á Ægis hindur;
hentugur þeim veittist vindur.
Skoða...
93
.
Ríman
Látum sigla lofðung fyrir lönd og geima,
af siðalaginu segjum heima.
Skoða...
94
.
Ríman
Síðan drottning sorgar hæg frá sjónum strikar,
að kóngsins skemmu dóttur dikar.
Skoða...
95
.
Ríman
Hér næst þessi heiftar orðin hryssan spjallar
og til hennar inn svo kallar:
Skoða...
96
.
Ríman
„Með röngu hefur ræsir gjört minn rétt að skerða;
háðleg skaltu hundtík verða.
Skoða...
97
.
Ríman
Alls andvana um eyðimerkur örm skalt dratta
og um bænda byggðir snatta.
Skoða...
98
.
Ríman
Að göfugum mönnum gelta skalt og gjarnan rífa,
ekki heldur öðrum hlífa.
Skoða...
99
.
Ríman
Níundu hvörju nótt skalt hafa naumleg gæði,
dyljast nökt á dýra flæði.
Skoða...
100
.
Ríman
Myndina þína máttu þá á meðan bera;
það skal kostur þinna kera.
Skoða...
101
.
Ríman
Eftir gangi orðin mín, nú er ég segi,
og ævin þín að endadegi,
Skoða...
102
.
Ríman
nema nokkur niflungs arfi nauð þig svipti,
með soddan móti sér þig gifti.“
Skoða...
103
.
Ríman
Hvar eftir að hrekkjótt mælti hryssu skurfa:
„Varla muntu vona þurfa.
Skoða...
104
.
Ríman
Ef brúðgumann þér ber fyrir sjónir, bikkjan versta,
ólmleikinn skal ekki bresta.
Skoða...
105
.
Ríman
Þá brúðkonur þér beina vilja beztum greiða,
keppstu þær að klóra og meiða.
Skoða...
106
.
Ríman
Hef ég nú eftir huga mínum hag þinn settan
og til þér búið lukkuléttan.“–
Skoða...
107
.
Ríman
Er ég nú orðin efnasljó af orða snilli;
hér af steypi ég hveðnu fylli.
Skoða...
<< fyrri ríma
Hyndlu rímur, 3. ríma
næsta ríma >>